Hanteringen i stallet

Förbättra Hanteringen i stallet har jag skrivit som mål med Thengilya för 2011 och jag tänkte att jag skulle
förklara det lite närmare. Thengilya har inte varit lätt att hantera och detta började redan när hon var liten
med stegringar, springa runt okontrollerat, sparka mot en, bita mm. Vi har kommit lång väg på dessa snart 5
år och jag är mega superstolt över Thengan men även över mig själv för att jag orkat kämpa och fått fina
resultat. Dock har vi fortfarande saker att träna på.

Thengilya är supersnäll att rida, tömköra. Ja att arbeta med men inne i stallet har hon en dålig sak kvar som
jag jobbar super mycket med att få bort. Nämligen att hon hotar att sparka en och kan till och med försöka
sparka en. Under hela sommaren kunde jag knappt lyfta hennes fötter utan att riskera att bli sparkad. Förra
vintern lyckades hon att tucha till mig på huvudet med bakfoten när jag skulle lyfta hennes framben. Det var
droppen för mig! Thengan har varit en häst som reagerat kraftigt om man har bestraffat henne när hon varit
dum och har då blivit förbannad. Hon har faktiskt medvetet lyckats irritera en för att få en reaktion som
sedan leder till att hon kan bli ännu tuffare. Detta har vi lyckats få bort! Hela sommaren tränade jag på att
lyfta hennes fötter och hon har blivit superduktig om man jämför med då, ja lite sparkig är hon fortfarande
men jag vet hur jag ska hantera det. Dock är det inte OK men jag vet inte ännu hur jag ska få bort det helt.


Hon är inte så förtjust när jag sätter på täcken vilket resulterar i att hon blir flaxig i bak när jag ska spänna
ben snörena. För några dagar sen blev jag lite arg på henne då hon lyfte på benet för att hota att sparka och
jag drog till i ben snöret resultatet blev ett fint blåmärke på låret.

Jag kämpar vidare trots att jag skulle behöva nya idéer. Men jag ger inte upp för jag vet vilka fina resultat vi
uppnått och jag vet att vi en dag kommer att komma till de mål jag satt upp för hennes.
Vårat fokus kommer ligga på hennes bakben som hon för övrigt kan vara väldigt snäll med ibland, stå som
ett ljus och låta mig fixa och dona med lindor, benskydd och reflexer.

Ibland önskar jag att man kunde ta sig in i hennes huvud och bara få se världen med hennes ögon för att
förstå vad man ska göra för att detta ska upphöra.

Dock spelar detta ingen roll för jag älskar henne som hon är. Hon är bara 4 ½ år och jag har många år på
mig att forma henne till den häst hon kan bli. Vi har tiden och den får ta så mycket den vill!